Jobba för fri kollektivtrafik och samtidigt varna för biljettkontroller? Hur en idé gav ny energi åt organisationen Planka.nu i Stockholm och samtidigt skapade några oväntade jobbarkompisar.
Organisationen Planka.nu har arbetat för fri och skattefinansierad kollektivtrafik sedan 2001. Men som för många ideella organisationer går engagemanget i vågor, och det varierar hur många som är aktiva medlemmar. Under 2018 var det lägre aktivitet i Stockholm när organisationen bestämde sig för att testa något nytt.
Varningsaktioner i tunnelbanan
Idén var enkel: att kombinera biljettstrejken och propagerandet för nolltaxa med varningsaktioner där resenärer varnades för biljettkontrollanterna. På Facebook finns grupper där det rapporteras var kontrollanter befinner sig, så det är lätt att ta sig till rätt ställe. Men hur biljettkontrollanterna skulle reagera var det ingen som visste.

Anmälningar gav deltagare
Det fanns inte tillräckligt många aktiva i Planka.nu som – på dagtid – kunde ställa upp och varna medresenärer. Därför testades en annan sak: genom öppna anmälningsformulär kunde det kanske gå att hitta andra intresserade. Så här gjordes rekryteringen:
- Skapa formulär (till exempel genom verktyget Action Network)
- Samla in kontaktuppgifter – helst telefonnummer – till intresserade
- Ringa upp personerna innan aktionsdagen och dubbelkolla att de kan vara med
Resultatet var intressant: inte bara blev det fler aktiva än på många år, det var också människor med olika ålder och bakgrund. Det alla hade gemensamt var visionen om fri kollektivtrafik, och viljan att hjälpa.
Avvisningar och jobbarkompisar
Medan gruppen (som kallades “plankningspatrullen”) väntade på larm om biljettkontroller så delade vi ut flygblad, ofta i området utanför spärrarna men innanför tak. Detta ledde till en del diskussioner med ordningsvakter, och sanningen som många av dessa inte hört är att flygbladsdelning visserligen är tillståndspliktig inom SL:s område, men att SL:s område är innanför spärrarna enligt ordningsreglerna. Detta hindrade inte att patruller ibland blev avvisade i alla fall, och fick ta sig till någon annan av Stockholms tunnelbanas 100 stationer.
Själva varningsaktionerna gick ut på att stå med varningsskyltar innan resenärerna hunnit fram till spärrarna, där biljettkontrollanterna stod. Gruppen var oftast utrustad med 24-timmarskort för att inte själv hamna i en kontroll. Det gick ofta rätt lugnt till, en del glada tillrop och en del sura biljettkontrollanter.
Med tiden blev kontrollanter och ordningsvakter mer vana vid att ses, nästan som en sorts jobbarkompisar. En upprörd man sa till en ordningsvakt vid Årstabergs pendeltågsstation: “Men de varnar ju för kontrollerna!” varpå ordningsvakten trött svarade “Ja, någon ska ju göra det också.”
Varför var det bra?
Aktionerna var lätta att anordna, och lätta att återupprepa. Det var en perfekt första aktivitet för folk som ville jobba med frågan om fri kollektivtrafik. Genom att ha en tydlig aktivitet blev det också lättare att rekrytera deltagare genom anmälningsformulär och genom att faktiskt ringa upp de som anmält sig visade Planka.nu att de tyckte att deras medverkan var viktig. Samtidigt syntes organisationen mer än någonsin.
Slutligen en film om plankningspatrullerna, gjord som en parodi på Kanal 5:s “Tunnelbanan”.
Kopiera länk för att dela artikelSätt igång med din kampanj