Aktion: Vattenmelonerna i Mello

Vattenmelonkuppen i Melodifestivalen och ett målat övergångsställe i Malmö under Eurovision-yran är två av Skiftets mest uppmärksammade aktioner hittills. Här svarar jag på de vanligaste frågorna jag fått om melonkuppen i Mello, då vi syntes på bästa skärmtid i 2 sekunder framför 2,7 miljoner tittare.

Varför gjorde ni aktionen?

Kraven växte på Eurovision att utesluta Israel ur musiktävlingen, då de stod anklagade för krigsbrott och utreddes för pågående folkmord i Gaza.

Artister skrev på upprop mot Israel och tiotusentals människor skrev under en namninsamling. På Skiftet ställde vi oss frågan vad som saknades… Och vi insåg att någon behövde visa Eurovision och SVT att publiken inte heller ville se Israel tävla.

Hur kom ni på idén med vattenmelondräkterna?

Vi ville att budskapet skulle synas i publiken och hade många idéer. Glowsticks i palestinas färger (rött, grönt, svart, vitt) utströdda i publikhavet? Fjäderboor i palestinas färger som vi delar ut i kön utanför arenan? Erbjuda ansiktsmålningar till de som klev av tunnelbanan? Etablera solidariska grön-röd-svarta profiler i Melloappen?

Men så en dag på väg hem från kontoret bestämde jag mig för att kolla vad det fanns för biljetter kvar till delfinalen i Göteborg, där jag bor. Och där i Ticksterappen såg jag att två platser blivit lediga precis framför scen.

Efter det bytte frågorna karaktär: Hur ser vi till att kamerorna filmar oss, så att vi kan lyfta upp budskapet i sändningen? Hur ser vi till att vi är ett vandrande budskap, samtidigt som vi inte avslöjar något för SVT innan själva sändningen? Hur formulerar vi vårt budskap så det inte går att misstolka för tittaren hemma i TV-soffan?

Kollegan Christian hittade vattenmelondräkterna i en online-butik, och därifrån kändes det rätt självklart att vi skulle gå in som meloner. (för som vi formulerade det på melonkuppen.se: “Den palestinska flaggan censureras i Israel. Därför har vattenmelonen i samma färger blivit en symbol för palestiniernas kamp för sina rättigheter. Eurovision har också förbjudit den palestinska flaggan. Men ännu har de inte förbjudit vattenmeloner”)

Var det bara ni två som gjorde aktionen?

Nej. Vi var sex personer som var aktiva just den kvällen. Fyra i Göteborg och två i Stockholm (de hjälpte till att publicera texter i olika kanaler vid rätt tidpunkter, bland annat när vi i Göteborg satt i polis-van).

I Göteborg var vi två vattenmeloner, en som skötte sminkning och en som tog film och foto.

Hur kändes det att sitta i publiken?

Innan showen var det trevligt – vi var nervösa men många i publiken gav oss komplimanger och framför allt barn uppskattade våra festliga outfits.

Under showen var det fullt fokus. Vi var konstant redo för 1 sekunds skärmtid, samtidigt som vi sjöng med i låtarna, klappade takten och räknade med i nedräkningarna för att kamerapersonerna skulle rikta kamerorna mot oss.

Bästa känslan under hela kvällen var minuten efter att vi lyckats få ett par sekunder på TV-skärmen. Lättnaden och glädjen. Så mycket kunde gått fel, men allt gick rätt!

Hur fick ni in banderollen?

Vi målade banderollen på ett tunt vitt lakanstyg. Det gick lätt att vika ner i fickan eller under kläderna. Omöjligt för vakterna som visiterade tusentals människor att upptäcka.

Vi målade två stycken identiska för säkerhets skull om nån skulle rycka bort den första.

Hur lyckades ni pricka in exakt rätt sekund att hålla upp banderollen?

1. Övning. Vi övade på själva lyftandet i förväg. Hur vi skulle hålla tyget för att det inte skulle riskera att vika sig över texten.
2. Rollfördelning. Vi delade upp ansvaret mellan oss: Jag kollade storbildsskärmarna och Bea kollade kamerorna. Vi satt på helspänn helt enkelt. Och så skulle vi signalera till varandra genom att ropa “NU” när det var dags att lyfta banderollen.
3. Tur. Men vi hade också tur på många sätt. Vi lyfte banderollen en gång tidigare under sändningen men då syntes vi inte alls lika bra. Då kunde vakterna ha snappat upp det och tagit oss därifrån innan vi fick en ny chans, eller så kunde klipparna varnats för att visa oss på skärmen efter det. Men de missade oss, så vi fick en till chans.

Vad hände efter aktionen?

Någon minut efter att vi lyckats synas i TV-rutan, kände vi en knack på ryggen. Mellos vakter hade lokaliserat oss.

Polisen tog med oss ut i en polisbuss och satte oss separerade från varandra i bussen, och körde oss in till stan. Slutligen släppte de av oss på Gustav Adolfs Torg i våra melondräkter.

Vi var virala innan vi blivit släppta av polisen.

Vad gjorde polisen? Fick ni böter?

Vi begick inget lagbrott och det visste vi. Det enda ordningsvakterna och polisen kunde göra var att avlägsna oss från området.

Läs fler artiklar lik denna: