Du ska hålla hela livet, och det kommer förhoppningsvis även ditt engagemang göra. Därför är det viktigt att aktivismen ger dig energi – inte dränerar dig.
1/ Gör nyhetsflödet till ditt
Vad vill du se i ditt nyhetsflöde? Min målbild är att hålla mig informerad – men på ett sätt som inte gör mig överväldigad och nedstämd varje dag.
Fundera över när och varför du läser nyheter (eller ser andras takes på omvärlden). Reflektera gärna över frågor som: Vad vill/behöver jag ha ut av mitt nyhetsintag och Hur påverkar mitt nuvarande nyhetsflöde mitt engagemang?
Fatta sedan aktiva beslut. Du har stort inflytande över vilka medier du tar del av. Några saker du kan göra är att:
- Justera ditt flöde efter dina behov genom att följa och avfölja i sociala medier
- Begränsa ditt informationsintag till en mängd som är meningsfull för dig – det finns t.ex. appar som hjälper dig att tidsbegränsa din dagliga användning av olika plattformar eller hjälper dig styra över dina notifikationer
- Det går också bra att logga ut helt från sociala medier, och bara läsa de nyheter du aktivt plockar fram
Det kan vara svårt att förändra vanor, och många plattformars flöden är utformade för att suga dig fast. Var tålmodig med dig själv och ta hjälp av andra för att samla kraft och knep att prova nya vanor.
2/ Kom ihåg att ladda batterierna
Vissa har lätt för att göra utrymme för återhämtning i vardagen, andra har det inte. Vad gör du för att återhämta dig emellanåt?
Återhämtning ser olika ut.
För vissa är sömn och fysisk vila den bästa återhämtningen. För andra är det att göra något lustfyllt – kanske laga en god middag, gå på bio eller gå en danskurs. Andra återhämtar sig bäst genom motion.
Exempel på frågor du kan ställa dig:
- Efter vilka aktiviteter känner jag mig som gladast/piggast?
- Vid vilka tillfällen känner jag mig som mest närvarande?
- Återhämtar jag mig bäst själv, eller tillsammans med andra (och i så fall med vilka)?
3/ Tillåt sorgen
Samhällsutvecklingen idag är förkrossande. Varje vecka eskalerar våld och hat på någon front vilket kan väcka både sorg, ilska och uppgivenhet. Att stänga dörren för de känslorna och behålla dem inombords är ett säkert sätt att gå mot någon form av utmattning.
Försök istället att tillåta och göra plats för känslorna.
Det kan se ut på många olika sätt. För vissa kan det vara meditation eller närvaroövningar. För andra kan det vara att samlas med vänner och prata. För andra kan det vara att besöka en psykolog. Andra släpper fram känslor genom att uttrycka dem i konst eller musik. Många hjälps av att vara ute i naturen.
You do you. Den enda regeln: ignorera inte sorgen.
4/ Agera kollektivt
Att ta på dig alltför mycket ansvar på egen hand är ett enkelt sätt att brinna upp. Det kan göra att du får överväldigande mycket att göra, och/eller att du känner dig ensam och isolerad i kampen.
Jag är själv en person som tenderar att ta på mig för mycket. Att säga nej och att be om hjälp är svårt för många av oss, och bra att öva på. Allra bäst är att undvika ensamma sammanhang för engagemang, och att söka dig till kollektiva sammanhang, som till exempel en aktivistgrupp. Nånstans där ni planerar och agerar tillsammans!
Det finns en sak som tydligt hjälpt mig att förankra mig i kollektivet, och bli bättre på att luta mig tillbaka istället för att tacka ja till varje uppgift. Det var att lära mig mer om historien bakom olika folkrörelser.
De aktivister som målas upp i historieböckerna som ensamma hjältar var i själva verket omgivna av massor av folk med olika styrkor. Vi behöver varandra och så har det alltid varit – ingen lyckas ensam, ensam är inte stark. Men historieböckerna är skrivna i en individualistisk tid, och deras syfte är inte att lära oss organisera oss effektivt. Den verkliga historien synliggör kraften i att agera kollektivt.
5/ Välj taktiker som passar dig
Anpassa din aktivism efter dig själv och dina behov. Det är enda sättet att palla kämpa på hela livet. Vad är meningsfullt eller lustfyllt för just dig?
Det är lätt hänt att åta sig sådant man inte egentligen vill eller kan göra, och då kan aktivismen verkligen bli en kamp i sig själv. En sak som kan vara bra att påminna sig om är därför att det finns folk till allt. Det finns till exempel:
- personer som tycker det är superkul med Excel-blad och siffror
- personer som brinner för att hålla möten eller planera workshops
- personer som allra helst ägnar sig åt att skapa konst eller musik
- personer som tycker att praktiska logistiska utmaningar –som att styra upp bättre sopsortering eller transportera saker med bil – är ett givande sätt att hjälpa till
- personer som älskar att skriva text, eller prata på scen
Det finns också folk som verkligen avskyr att göra de här sakerna, men ändå tar på sig det för att “någon måste ju göra det”. Och så är det ju verkligen ibland. Men ifall du märker att du och andra i ditt sammanhang ofta hamnar just där, kan det vara dags att omvärdera:
- Kan det vara så att nästa steg är en stor insats för att rekrytera nya medlemmar till arbetet, som kan och vill göra en viss typ av uppgifter?
- Kan det vara dags att hitta andra vägar att skapa påverkan i den här situationen? En som inte riskerar att leda till att några av er ledsnar på kampen eller går in i väggen till slut.
PS: Ja, det finns uppdrag som behöver göras som helt enkelt är dränerande för alla, och tillfällen då det verkligen inte går att hitta någon annan. Försäkra dig då istället om att det arbetet vägs upp av sådant som ger energi! Om du till exempel sitter i dagar med pappersarbete, på vilka sätt kan du få in energi i det arbetet? Kanske sätter ni er ett gäng och gör det tillsammans, med musik och snacks? Eller kanske inkluderar varje sådan dag också en middag med de som berörs av pappersarbetet, så att du kan få energi av de relationerna?
Kopiera länk för att dela artikelSätt igång med din kampanj